Ingen frukost hemma. Gick till jobbet. Tog trapporna upp.

Jag mår fortfarande så dåligt att jag inte klarar av att vare sig träna eller fixa med lägenheten. Flytten på jobbet har tagit så mycket energi. Men det är ju så att jag verkligen skulle kunna göra bra mycket om jag bara kunde börja se med ett positivt synsätt på livet just nu. Jag vill verkligen sluta med att äta allt socker. Jag är ett godis och glassmonster. Nu har jag betalat för ett gymkort sedan i april men bara varit där två gånger!!!!!!??? Så jag vill verkligen börja med styrketräningen tre gånger i veckan.1maj var jag i hyfsat skick men sedan har det gått utför.

Först kommer styrketräning. Det är allra viktigast. På andra plats kommer konditionsträningen. Sedan har vi kosten som måste justeras. Därefter kommer resten av livet. Styrka ungefär varannan dag. plus två-tre gånger kondi. En vilodag varje vecka. Jag slutar att ställa mig på vågen stup i kvarten. Istället mäter jag midjan en gång i månaden.

Hur svårt kan det vara? Jovisst vet jag att det kan vara tufft att bryta ett beroende. Men det finns inte något som antabus för att kunna kämpa emot sockret. Jag måste itala mig att det är enkelt och leder till en stor belöning.

Jag måste bortse från hur jag tänker att andra ser på mig. Om jag vill bli fittare så är det bara för mig själv. Jag kan ge mig ett sixpack i födelsedagspresent nästa år. Det ger mig 11 och en halv månad att träna.

Det är tisdag. Igår var meningen att jag inte skulle äta något socker. Det föll när jag åt en mjukglass med chokladsås på lunchen. Men i övrigt åt jag bra så jag förstår inte uppgången från 74,3 till 75,6. Det jag kan förändra är min obefintliga träning. Jag kör vidare denna veckan och utvärderar på lördag.

Nu är jag stark. Jag kan stå emot. Det blir inget godissnaskande idag.