Först kommer styrketräning. Det är allra viktigast. På andra plats kommer konditionsträningen. Sedan har vi kosten som måste justeras. Därefter kommer resten av livet. Styrka ungefär varannan dag. plus två-tre gånger kondi. En vilodag varje vecka. Jag slutar att ställa mig på vågen stup i kvarten. Istället mäter jag midjan en gång i månaden.

Hur svårt kan det vara? Jovisst vet jag att det kan vara tufft att bryta ett beroende. Men det finns inte något som antabus för att kunna kämpa emot sockret. Jag måste itala mig att det är enkelt och leder till en stor belöning.

Jag måste bortse från hur jag tänker att andra ser på mig. Om jag vill bli fittare så är det bara för mig själv. Jag kan ge mig ett sixpack i födelsedagspresent nästa år. Det ger mig 11 och en halv månad att träna.

Det är tisdag. Igår var meningen att jag inte skulle äta något socker. Det föll när jag åt en mjukglass med chokladsås på lunchen. Men i övrigt åt jag bra så jag förstår inte uppgången från 74,3 till 75,6. Det jag kan förändra är min obefintliga träning. Jag kör vidare denna veckan och utvärderar på lördag.

Nu är jag stark. Jag kan stå emot. Det blir inget godissnaskande idag.

Sitter på jobbet och känner mig frustrerad. Det har inte gått så smidigt med satsning på viktnedgång. Och så jobbet med flytten. Jag bestämmer mig för att varje gång det känns jobbigt tänka på att jag ska bli smalare.

Nu har jag redan misslyckats rejält med mitt kost-och träningsupplägg. Idag gick jag hem vid lunch. Sjukskrev mig. Är inte motiverad att jobba. Jag vet precis hur jag ska göra det. - Bra kost. 1600 kcal. - Inte dricka alkohol. - Inte äta socker. - Styrketräning 5-6 pass i veckan. - Roddmaskin. - Crosstrainer. - Promenader. Dom punkterna är grunden för mitt återuppbyggande.

Idag fick jag till en promenad igen. Jag tycker att värmen är ganska jobbig. Jag svettades som en gris och hade ingenting att torka mig med. Det självklara valet bland teveprogrammen är naturligtvis OS. Det roligaste med OS är att man sitter och tittar på sporter man aldrig ser annars. Lerduveskytte borde dom sända lite oftare.

För andra dagen i rad har jag tagit en promenad. Idag på 67 minuter. Tänk om jag kan börja lite med lättare träning. Gärna regelbundet också.

Det är mycket OS nu, men jag tänkte att jag i alla fall skulle komma ner till gymmet och ta ett helkroppspass. Mmmmen först måste jag bara se hur damernas maraton gestaltar sig. Heja Isabella.

Äntligen lyckades jag komma ur paralyseringen och gick en kort promenad i de närmaste omgivningarna. Varmt, soligt och skönt. Jag blev rätt trött trots att jag tog det lugnt. Det visar väl tydligt vilken eländig form jag är i.

Startbild

Kära dagbok. Det blir alltför dyrt att anlita en PT för att komma igång med träningen. Istället tänker jag köra en vikttävling för mig själv. Jag vägde in på 75 kilo och publicerar ett foto från 31 juli som mycket väl visar min kagge. Vikttävlingen startar lördag 4 augusti och ska pågå till 2 september. Foto varje vecka. Målet är att gå ner 6 kilo på 4 veckor. Alltså ner till 69 kilo. Men jag känner en trötthet som oroar mig mycket. Jag vet vad jag borde göra. Det är inte något svårt jag begär av mig själv. Det ska bara göras. Men det är alltid skönast att sjunka ner i tevefåtöljen. Och att röka som är något jag egentligen inte vill göra. Jag tänker börja med att koncentrera mig på kosten. Uteluta sockret och äta mindre varje måltid. Jag ska också försöka bli bättre på att göra matlådor. Matlådorna är bra för både min plånbok och för att få kontroll över vad jag äter. Mera grönt!!! Ångesten fick mig att ta sjukledigt idag. Jag försöker intala mig att det kommer att bli bättre om jag bara kommer mig för med något under lördag/söndag. Jag får se.